För länge sedan i en galax långt långt bort, råder det ett intergalaktiskt krig mellan det onda rymdimperiet och frihetskämparna i Alliansen. Det här upplägget kan knappast någon ta miste om vad det är, men hur är det egentligen att själv få uppleva det.

När The Force Unleashed släpptes fick man för första gången spela som en Jedi som det var tänkt från början. Visst det har funnits andra spel längre tillbaks i tiden, men det var första gången med modern teknik man äntligen fick bemästra sin ljussabel. Man fick göra alla de coola rörelserna och använda kraften precis på det sätt vi är vana att se i filmerna. Något som också hjälpte till att bygga stämningen var alla de olika planeterna man fick se i det första spelet. Riktigt lika många olika planeter är det tyvärr inte i uppföljaren, egentligen är det bara två olika planeter man får se i hela spelet. I Star Wars: The Force Unleashed II spelar du som en klon av Starkiller, karaktären från första spelet. Som Darth Vader har skapat i hopp om att denna klon skall lyda hans minsta vink och hjälpa till att jaga och döda de kvarvarande jedikrigarna som finns utspridda i galaxen. Men något går fel i kloningsprocessen och på något sätt lyckas klonen få samma känslor och minnen som originalet Starkiller hade och så börjar ett väldigt intensivt actionäventyr i en av de bästa fantasyvärldar som någonsin skapats.

Efter Darth Vader informerat dig om att du snabbt bör glömma dina gamla minnen du har om du ska överleva och inte kasseras som de andra ”misslyckade” klonerna, så bestämmer du dig från att fly från kloningsfabriken på Kamino. Här börjar en väldigt kort tutorial som förklarar snabbt hur allting fungerar med dina ljussablar och hur kraften fungerar. Som en riktig nörd av första spelet så kändes allt ganska naturligt redan från första början, men för nybörjare kan det kännas som vissa delar av kontrolluplägget är något malplacerade.

Det andra man lägger märke till i The Force Unleashed II är hur snyggt det är och hur de lyckats fånga Star Wars atmosfären ännu bättre än mot i det första spelet. Till detta hör även något av den bästa läppsynkningen vi någonsin har sett i ett spel, det skulle lika gärna kunna vara taget direkt ur valfri George Lucas film i serien. Men vi antar att det är så pass bra karaktäranimationer man kan förvänta sig av ett utvecklingsteam som har haft obegränsad tillgång till Lucas Star Wars-arkiv. Något annat hade inte vart godkännt helt enkelt.

Spelet går ut på att du ska rädda Juno en general i Alliansens flotta som blivit kidnappad av ingen Vader och Boba Fett. Sedan kommer besvikelsen, då historien i stora drag endast tar dig till två olika planeter med en snabbvisit på Dagobah som knappast är spelbar då den endast består av cutscenes. Så räkna inte med att få se lika stor variation på banor som i det första spelet. Spelet är också riktigt kort, runt 5-6 timmar max, men vilken upplevelse det är sen då. Allt känns så Star Wars det kan bli och jag kan inte tänka mig något annat spel som lyckas fånga atmosfären på samma sätt tidigare. Förutom kanske de första åren tillsammans med Star wars Galaxies, men sen vet vi ju alla hur det gick med det. Tack för den Sony Online!

Till din arsenal hör inte en men två ljussablar som du även har möjlighet att uppgradera med ljuskristaler under spelets gång, allt eftersom du hittar dem på banorna. Du kan även uppgradera dina Force Powers med de erfarenhetspoäng du samlar på dig när du hackar dig igenom horder av stormsoldater. Men du kan även lära dig nya moves genom drömmar du kan få hipp som happ från den första Starkiller. Dessa är dock kopplade till storyn, så de låses inte upp förrän du kommer till ett ställe där du behöver dem. Efter första genomspelningen kände jag mig otillfredsställd, för spelet tog slut alldeles för fort. Det var slut precis innan man hade hunnit uppgradera alla sina Force Powers och sina olika ljussablar, precis när man hade hunnit komma in i det och lärt sig hantera kraften på ett tillfredsställande sätt, precis när det började bli roligt. Spelet består endast av nio banor och av dessa banor utspelar sig mer än hälften på planeten Kamino i kloningsfabriken, några utspelar sig uppe i rymden på ett av alliansens kryssningsskepp och en mycket kort bana på typ 5-10minuter utspelar sig som sagt på Dagobah. Kan du gissa vem du träffar där?

Första genomspelningen var på easy och det kändes alldeles för lätt, andra genospelningen var på en av de svårare nivåerna. Men även där kändes det något lätt. Det utvecklarna gjort är att de har gett fienderna något mer träffpoäng samt ökat antalet, så det är egentligen inte svårare det tar bara längre tid att ta sig igenom spelet. Men det spelar egentligen ingen roll när du kan använda dig av ett jedi mindtrick för att få en stormsoldat att med egen ”fri” vilja hoppa rakt ut genom ett fönster, eller att attackera sina egna trupper. Det är svårt att bedöma spelet, eftersom jag är ett så pass stort Star Wars –fan som jag är, men som sådan så har man också vissa krav.

Star Wars: The Force Unleashed II är ett lite för kort äventyr men som är actionpackat till bristningsgränsen. Med riktigt tajta men i vissa fall annorlunda kontroller och all Star Wars-atmosfär man kan önska sig, erbjuder det ändå valuta för pengarna om man är ute efter en Star Wars-upplevelse utöver det vanliga. Det hade dock vart betydligt mer skoj med mer variation på banorna, så man kunde fått se lite mer av det universum som George Lucas en gång i tiden skapat.