Rent politiskt förknippas 1800-talet med nationalism med länder i Latinamerika som blev självständiga men också för att de europeiska stormakterna på allvar började expandera sina riken genom att kolonisera Afrika tillsammans med Asien. Det är vid detta århundrade som Paradox har valt att förlägga Victoria II till och utan tvekan är det en mycket spännande tid inom historien utan att jag försöker försvara kolonialismens brott på något sätt.

På förhand är det lätt att döma ut Victoria II som ett Hearts of Iron 3 under 1800-talet det vill säga samma skal men annorlunda innehåll. Likt andra spel från Paradox har man gjort en grundlig research och världskartan under 1800-talet såg väldigt annorlunda ut jämfört idag: i Sydafrika slogs britterna, två holländska stater och Zulustammen om territoriet medan Spanien höll på att förlora sina kolonier i Latinamerika. Samtidigt ville Frankrike som genomgått en revolution öka sitt inflytande tillsammans med Storbritannien som redan hade kolonier i Australien, Indien, Sydafrika och Nordamerika då man kontrollerade Kanada. Stora delar av Afrika var fortfarande outforskat så det fanns utrymme för att kolonisera kontinenten vilket senare skedde. Samtidigt bestod Tyskland och Italien fortfarande av ett flertal riken och det skulle ta tid innan det blev enat i slutet av 1800-talet. Kort sagt så var det en spännande tid och meningen är att man ska utforma ett land då många länder vid den tiden utformades till att bli vad de är idag.

Jämfört med Hearts of Iron 3 har tutorial blivit bättre och istället för att bara läsa information och klicka sig igenom några flikar får man hjälp med hur man styr ett land i Victoria II. Produktion, diplomati, ekonomi, försvar, forskning, politik och befolkning är de delar som spelaren får ta hand om medan man styr ett lands framtid. Under genomgången får man veta att diplomati och politik tillhör bland de viktigaste punkterna då militära allianser kan hjälpa en mot yttre hot samtidigt som risken att bli inblandade i andra konflikter ökar eftersom allianser kommer med motkrav. Samtidigt gäller det att skapa en ekonomi för att kunna ha ett försvar och där märks svårighetsgraden då länder som Oranjestaat i Sydafrika, Liberia eller Chile inte har funnits i så många år och spelaren tvingas bygga upp en ekonomi från grunden. Frankrike, Belgien, Storbritannien och Preussen däremot har redan etablerade ekonomier och målet är istället att hålla den stabil samtidigt som riket expanderas eller skyddas mot fiender.

Med den rejäla genomgång vi bjuds på har Paradox skippat Quick Play som fanns i Hearts of Iron 3 där kan kunde välja hur pass mycket datorn skulle ta hand om delar av administrationen. Istället som jag nämnt handlar svårighetsgraden om val av land och precis som i HOI3 går det att påverka oerhört mycket. För de som väljer Sverige finns det en skör union med Norge där det gäller att hålla landet enat och ifall man lyckas bygga upp ett starkt svenskt försvar kan Finland återerövras. Eller ockupera Danmark och skapat ett slags skandinaviskt rike som blir ett hot mot grannländerna eller andra som är nära.

Till min förvåning försvann tvivlen om ett Hearts of Iron 3 under 1800-talet med små förändringar. Alla flikar jag nyss nämnde som går att kontrollera till exempel ekonomi, politik eller produktion har massivt med information och det mesta går att styra. Trots svårigheterna är det oerhört spännande att bygga upp Chiles ekonomi men nackdelen är att det inte sker så mycket jämfört med Europa där allianser och krigsförklaringar sker hela tiden vilket gör att man samtidigt måste vara på sin vakt som Preussen eller Storbritannien så bara för att man valt länder som har funnits länge blir det absolut inte enklare. Precis som jag misstänkte blir det väldigt rörigt med all information vid krig då det kommer rapporter om slag eller nyheter om territorier hela tiden och än jobbigare blir det när man ökar spelhastigheten då standardvalet känns alldeles för långsamt. Beroende på hur man styr ett land kan det dyka upp väldigt mycket information eller så blir det flera timmars spelande där det inte sker så mycket eller att man matas med liknande händelser hela tiden. Med andra ord gäller det att försöka hitta på saker att göra ifall inga krig bryter ut eller om inga fler allianser är nödvändiga att bildas.

Mitt under frustrationen över att grannländer med allierade tycks starta krig utan några som helst motiv, finns det faktiskt ett litet hinder i form av att en krigsförklaring eller anledning måste anges. Det kan handla om att förnedra ens värsta fiende till att expandera riket eller befria ett folk och uppfylls inte målen kan den egna befolkningen vända sig mot en. Går det däremot bra kan moralen höjas bland trupperna och folket som istället hyllar en medan riket har försvarats eller expanderats.

En annan nyhet är att man ibland får ta ställning i saker som sociala frågor, militära utgifter eller politik. Jag har under mina speltimmar fått ta ställning till frågor om migranter som vill bosätta sig i mitt land eller att ledande religiösa personer vill att staten ska ha en fastställd religion istället för pluralism och sekularism eftersom det skadar deras intressen menar de. Just sociala frågor och reformer som minimilön eller rösträtt kan bli oerhört viktiga eftersom det gäller att göra de fattiga, medelklassen och landets rikaste nöjda där rösträtten kan vara oerhört känsligt om de rika vänder sig emot en eller om revolutionära partier får en alltför stark ställning hos de fattigare.

Helt perfekt är inget spel och under tutorial kraschade spelet två gånger av någon anledning på min dator. Något märkligt som skedde under samma genomgång var att spelet valde Belgien som land att laborera med men när man avancerade till de mer avancerade nivåerna av genomgången kunde man plötsligt se information om Preussen trots att spelet hade information om Belgien. Några stavfel har också siktats som inte förstör spelet men ser kanske mer pinsamt ut för Paradox än att det sänker betyget i sin helhet. Något annat störande är musiken som passar utmärkt men spåren är alldeles för få med tanke på alla timmar man spelar Victoria II med risk för att låtarna bli uttjatade samt sönderspelade redan efter ett par timmar. Att spara ett pågående spel är inga problem men det kunde ha varit tydligare markerat vart de hamnar eftersom jag i början var lite förvirrad över att inte hitta någon ”Load Game” innan jag förstod vart de sparade spelen hamnat. Som jag nämnt tidigare är spelet betydligt mer nybörjarvänligt men förblir fortfarande ett oerhört svårt spel där mycket information måste tas in innan man har lärt sig att spela Victoria II.

Svårighetsgraden har knappast sänkts men Victoria II kan bli beroendeframkallande om tålamodet finns. Att bygga upp ett lands ekonomi, eller förstärka den militära makten men också ta chansen att kolonisera gör det oerhört spännande och tvivlen om valet av epok försvann efter ett par timmar. De som uppskattade Hearts of Iron 3 lär ha än roligare med Victoria II om någon skulle fråga mig trots att Andra Världskriget fortfarande är fascinerande rent historiskt visade det sig att Paradox lyckats göra 1800-talet till en spännande tid att spela igenom.