Vi är många som väntat på Alan Wake i många år nu, men det är inte förrän man får lägga händerna på det själv som man förstår varför det tagit så lång tid. Med Alan Wake lyckas de finska utvecklarna Remedy skapa något helt unikt som i grund och botten baserar sig på en tredjepersonsskjutare.

Alan Wake är det första spelet från Remedy på över sju år, sist var det Max Payne 2 vi fick sätta tänderna i och visst finns det likheter med Alan Wake. Men utöver tredjepersonvyn och några gemensamma redigeringar av scener så är det inte mycket vi sett tidigare. Om man ska skala av spelet och börja från början, så har Remedy skapat en solid tredjepersonskjutare som de sedan lagt till mer och mer unika skapelser på. Men karaktären är inget vi är vana att se i tvspelsvärlden. Alan Wake är mer av en slags antihjälte. En bästsäljande skräckförfattare som fått skrivkramp och tillsammans med sin fru Alice bestämmer sig för att åka på semester till Bright Falls, en avlägsen stad uppe i bergen i Nordamerika, hopp om att få tillbaka sin inspiration.

Utan att avslöja för mycket så kan vi säga att historien tar sig svängar man inte är beredd på. Som Alan Wake är det sedan din uppgift att reda upp din frus öde, hemligheten bakom Bright Falls samt din egen roll i den mystiska bergsstaden. Hela spelet är uppbyggt i episoder istället för banor, något som gör att spelet flyter på bra från början till slut utan laddningstider i själva episoderna. I slutet av varje episod är det ett avslut och i början av nästkommande episod är det en sammanfattning över vad som hänt hittills i historien, något som påminner mycket om det format som vi ser i tv-serier som t.ex. The Pacific och liknande. I slutet av episoderna lämnas man ofta med större delar av historien eller en spännande cliffhanger innan man väljer att gå vidare i spelet.

Wake må vara en författare med skrivkramp på dagen, men när mörkret tränger sig på så får man se en helt annan sida av honom. Med hjälp av revolvrar, hagelgevär och lysraketer är det ditt jobb att själv försvara dig från mörkrets krafter när du tar dig igenom mörka och stormiga skogar uppe i bergen. Ditt främsta och absolut nödvändigaste vapen mot de mörka krafterna som lurar i skogen är dock din ficklampa, utan den varar du inte länge. Därför måste man se till att alltid ha tillräckligt med batterier med sig, om de tar slut har du inget du kan försvara dig med. Utan din ficklampa gör inte de andra vapnen någon skada mot de väsen du ställs inför. Användning av vapnen är på vanligt tredjepersonskjutar-manér, fast väldigt tight och välgjort, utan tvekan det bästa vi sett i något liknande tv-spel hittills.

För att ta dig framåt i spelet måste du hålla tillbaka de väsen som lurar i skuggorna om natten och hitta manuskript till den bok Wake för tillfället jobbar på. Ditt främsta vapen för att lyckas i Alan Wake är att förlita dig på ljus, t.ex. ljus från ficklampan och ljus från lysraketer. Tillsammans med de manuskript du hittar tar detta sedan dig sakta men säkert framåt i historien. Men det här är ingen vanlig tredjepersonskjutare, om du tror att du kommer ha tillgång till oändligt med ammunition så tror du fel. Du kan hitta extra ammunition men det är inte särskilt vanligt, så tänk dig för innan du i rädsla för att en gren rörde sig i mörkret, tömmer hela magasinet på ditt vapen. Det förhöjer också stämningen i spelet, för varje sekund så känner man av stressen efter nästa ljuskälla och stressen över att inte kunna försvara sig själv, samt att man hela tiden är jagad.

När Alan Wake först introducerades för ett antal år sedan satte det rent grafiskt en ny standard och den standarden har spelet hållit uppe under utvecklingstiden och mer därtill. Många delar av grafiken är inte långt ifrån fotorealistisk och tillsammans med den extremt välgjorda ljussättningen så har Remedy lyckats skapa något helt unik och utöver det vanliga. I skrivande stund finns det knappast något annat spel som når upp till samma grafiska nivå som den som Alan Wake har att erbjuda. Ljuddesignen kan man heller inte klaga på, då det går i skräcktemat så lyckas de mer än ofta skrämma dig med enbart ljud utan att det egentligen händer något på skärmen. Röstskådespelarna gör sitt jobb mycket bra och tillsammans med den historia som Alan Wake har att berätta så känns det som taget direkt från filmer och tv-serier som Twin Peaks, The Shining eller valfri Stephen King film.

Alan Wake är ett spel som känns fulländat och det är egentligen inget att klaga på i själva spelet, men något som vi uppmärksammade vid recensionstillfället var att läppsynkroniseringen inte var riktigt spot-on och att det tyvärr endast finns en enda save-fil till ditt förfogande. Det här är dock inget som drar ner betyget då det egentligen inte spelar någon roll för själva historien, vilket är basen och det som driver spelet framåt. Det är så mycket mer man skulle kunna skriva i den här recensionen, men det är mer eller mindre en omöjlighet om man inte ska spoila historien för er som inte haft chansen att spela det än.

Det finns sex episoder i Alan Wake som tar lite drygt 8-10 timmar att klara av beroende av vald svårighetsgrad. Men efter första genomspelningen kan du även låsa upp Nightmare för de som vill samla lite extra achievements. Som vi redan vet så är det fler episoder på väg som DLC till Xbox Live som ska föra historien vidare efter att man klarat av grundspelet. Det här är något som man knappt kan vänta på för när man klarat av spelet första gången känner mig sig positivt chockad och den goda adrenalinkicken som spelet gav i form av småkyliga kårar vill man genast ha mer av.

Alan Wake är en välgjord, vattentät, actionfylld och tight historia från början till slut och man kan inte önska att det vore något annat. Den visuella stilen är helt unik och påminner inte om något annat på marknaden och berättandet är helt enkelt det bästa vi sett. Visst vi fick vänta ett par år innan det äntligen kom, men nu på efterhand kan jag säga att det var värt varenda minut. Om du ska spela något spel i år så är det Alan Wake.