För de som inte har så bra koll på historien har kanske trott att Tyskland alltid har varit en stormakt. Så är inte fallet då området förr bestod av flera olika regioner som Preussen, Braunschweig-Lüneberg, Hessen-Kassel, Sachsen och många fler. Oftast var de i konflikt med varandra och att Napoleon lyckades erövra områdena som hade erkänt vältränade arméer bör inge respekt hos de flesta. Utvecklarna AGEOD har valt Sjuårskriget 1756-1763 som scenario för sitt strategispel och valet är riktigt spännande.
Med Paradox Interactive som utgivare förstår man att det återigen handlar om ett strategispel med ett otroligt djup och som dessutom brukar ha en riktigt hög inlärningskurva. För att göra Rise of Prussia än svårare har AGEOD valt att göra ett turordningsbaserat strategispel. Även om det kan låta enkelt på förhand då tempot sänks rejält, innebär det istället att varje drag blir viktigt och felaktiga misstag kan kosta väldigt mycket i form av dödade soldater samt förlorade städer eller regioner.
Även utvecklarna har förstått att deras spel inte är bland de lättaste som finns och har faktiskt gett något jag saknat i många av spelen som Paradox ger ut: en välgjord tutorial. Många speltimmar gick åt tutorial fast jag kände aldrig att de var bortkastade, tvärtom så kände jag hela tiden att man lärde sig och kunde utforska spelet i lugn och ro. Det gäller att organisera sina arméer, utse befäl, förflytta trupper, attackera eller inta en stad och förutom tutorial finns det även en manual som kompletterar det hela väldigt bra.

På förhand kan Rise of Prussia låta väldigt likt Hearts of Iron fast de skiljer sig åt på några viktiga punkter. Trots att det finns andra allierade länder är Preussen eller Österrike de enda man kan välja. Fokus ligger på de egna styrkorna vilket märks i alla scenarios som finns. Till exempel handlar ett om att som Preussen att kunna hålla tre regioner medan fienden attackerar för att kunna gå vinnande ur striden. Väljer man samma karta men Österrike, kan uppdraget handla om att återerövra områden som Preussen tog medan man själv tvingades retirera till en militärbas. Det går när som helst att beordra sina trupper att anfalla eller inta en stad fast det gäller att ha koll på terräng, storleken på fiendens bataljon samt väder som kan innebära en skillnad mellan en vinst eller en riktigt förnedrande förlust. Slagen kan inte pågå i all evighet utan istället har man ett antal drag på sig att genomföra målen och ju svårare, desto mindre tid ges. I bästa fall kan man ha fått fler poäng än fienden vilket gör att spelet klassar en som den vinnande parten. Eller så har man gått förlorande och tvingas göra om ett helt scenario vilket kan vara frustrerande med tanke på hur lång tid vissa kan ta om man nu inte gör förhastade beslut och bara attackerar.
Andra skillnader jämfört med Hearts of Iron är såklart att det är avskalat. Diplomatin behöver man inte hålla på med även om rapporter om fienden kan vara viktiga, dock så är underrättelsetjänsterna inte lika utförliga som i HOI. Vilket gör att det inte går att ta samma beslut som i HOI med Sverige där man kunde neka tyskarna transporter av trupperna med oerhörda konsekvenser för Svea Rike. Det går fortfarande att träna nya soldater, dock så tar det tid och för den som vill kunna skapa nya soldater i samma tempo likt Command & Conquer bör helt klart välja ett annat spel. Valet av Sjuårskriget gör att det blir avskalat även när det handlar om årtal, från 1756 fram tills 1763. Dock gör alla avskalningar inte Rise of Prussia till ett enkelt spel, tvärtom behöver man sitta timmar framför skärmen för att kunna behärska spelet.

På grund av det blir det oerhört viktigt med musiken och jag kan bara beklaga mig över en sak. Oftast blir det för tyst men så fort musik börjar höras så vill jag berömma utvecklarna AGEOD för deras val. Det handlar om klassisk musik vilket höjer stämningen av att befinna sig i krig under 1700-talet och modern musik hade tagit bort den charmiga känsla som faktiskt infinner sig tack vare musiken. Sedan är det synd att man har varit så sparsam med ljudeffekterna även om musiken räddar ljudbiten i Rise of Prussia.
För de som tyckte om Hearts of Iron och söker nya utmaningar ifall inte den spelserien har mättat er rekommenderar jag varmt Rise of Prussia. I början kan det kännas avskalat och begränsat fast efter ett flertal speltimmar börjar man se att även detta har ett otroligt djup vilket gör att det varar i timmar. Sjuårskriget är också en riktigt intressant val av tidsepok för en historieintresserad person som mig. För den som är bered på att spendera flera timmar framför datorn och är historieintresserade samt älskar utmaningar, testa Rise of Prussia. Jag tror inte att ni kommer att ångra er.



Robban säger:
Bra recension!
Men även fast jag gillar Paradox titlar så måste jag säga att utseendet på spelen ser likadant ut på nästan alla dessa strategititlar, nödvändigtvis inget negativ. Men jag tror det skulle behövas en liten uppfräschning snart.
den mars 15, 2010 kl kl. 12:38 -
Andreas Rikk säger:
Bra recension Xavier! Jag diggar som sagt Paradox titlar, så kanske ska ta mig en närmare titt. Finns det något multiplayerstöd?
den mars 15, 2010 kl kl. 23:46 -
Rivve säger:
@ Andreas Rikk
Det är inget multiplayer stöd på versionen jag har iallefall. Kanske kommer i nån senare patch!
Mvh,
Rivve
den mars 27, 2010 kl kl. 14:19 -
Andreas Rikk säger:
Okej, synd! För det är alltid roligt att sitta ett par dagar med en polare och lira multiplayer på Paradox titlar. Fast kan man bara vara Preussen eller Österrike så kanske de ser det som något som inte skulle uppskattas.
den mars 28, 2010 kl kl. 12:36 -