Bioshock 2 är uppföljaren till Bioshock, Ken Levines mästerverk som med sin unika story och fängslande värld tog oss med ner till Raptures djup och lyckades fångade allas spelhjärtan under 2007. Kan denna uppföljaren verkligen erbjuda samma unika och härliga känsla som originalet en gång gjorde?

Det var flera saker som gjorde Bioshock till en sådan framgång och som stod ut bland alla andra spel som släpptes under 2007. Bland annat så fokuserade spelet väldigt mycket på utforskning och nyhetens behag. Vi hade aldrig tidigare skådat undervattensstaden Rapture, allt var nytt och spännande och det fanns ett flertal spännande karaktärer vi aldrig tidigare hade skådat i ett spel. Om man måste välja en sak ur Bioshock som var det allra bästa, så skulle det vara Rapture.

Själva staden i sig var det bästa med föregångaren till Bioshock 2. Rapture och alla karaktärerna som levde där gjorde spelet till en riktig framgångshistoria, vart du än gick hittade du i form av ljudböcker nya delar av historien. Problemet med Bioshock var att historien i sig var roligare än själva spelet. I Bioshock 2 har man löst detta och förbättrat spelet på ett flertal punkter, men istället har storyn fått ta sig en törn. Storyn i Bioshock 2 är nämligen inte alls lika intressant som i det första spelet, även om det efter ett antal timmar in i spelet blir betydligt bättre, dock inte lika bra som i originalet.

Bioshock 2 utspelar sig tio år efter händelserna i det första spelet och du spelar en karaktär som kallas Subject Delta, en avancerad Big Daddy-prototyp. Det innebär att du större delen av spelet kommer gå runt i en stor dykardräkt och borra sönder intet ont anande splicers och andra faror som lurar nere i Raptures djup. Skillnaden mellan dig och andra Big Daddys är att du har egen fri vilja, dock är du bunden till en specifik ”lillasyster” som du inte får vara ifrån allt för länge om du ska överleva. Grundhandlingen i spelet går ut på att du ska få tillbaks din egna lillasyster som till råga på allt är dotter till Eleanor Lamb, nu den styrande makten över Rapture sedan du hade ihjäl Andrew Ryan i första spelet. Eleanor Lamb var en av de drivande krafterna bakom lillasyster-projektet och samlar nu på sig ADAM för att tillfredsställa sin egna filosofiskt skruvade syn. Men att du är i livet är något som sätter käppar i hjulet för hennes planer.

En spelmekanik som är helt ny för Bioshock 2 är såkallad ”dual wielding”, vilket innebär att du både kan använda dig av plasmids och vanliga vapen på en och samma gång. Detta är helt klart en förbättring sen föregångaren och är ett upplägg som erbjuder betydligt mer intressanta strider. Striderna går snabbare och blir helt enkelt roligare samt att man även får vara lite taktisk i vilka vapen och plasmids man väljer att använda tillsammans. I början av spelet har du endast Big Daddy-borren, men du hittar ganska snabbt en enkel Rivet gun. Det dröjer dock inte länge förrän du plockar upp även en dubbelpipig hagelbösa, ett maskingevär, harpungevär och en granatkastare med mera. Självklart kan du även uppgradera dessa vapen på riktigt unika sätt och det känns som att vapnen är Bioshock 2 är mer exakta och belönande än i föregångaren. Speciellt eftersom rörtången var det som var det starkaste vapnet i första spelet.
 
Något som är kvar från originalspelet är hacking, vilket innebär att du kan ta kontroll över Raptures säkerhetssystem till din egen fördel. Det som är nytt här är att du kan använda dig av ett distanshackingverktyg som ser ut som en vanlig pistol. Du skjuter ut en pil som fastnar i det elektriska systemet, som sedan via radiovågor låter dig hacka dig in i system på distans. Detta är inte bara bättre än i originalspelet utan går även snabbare vilket gör att det blir ett mycket bättre tillfredsställande flyt i spelet. Du kan även forska i spelet med hjälp av en videokamera som ger dig poäng ifall du filmar fiender som attackeras. Systemet hjälper dig att ta reda på de mest effektiva sätten du kan ha ihjäl dina fiender på. Både det samt hackingsystemet funkar bättre än i föregångaren.

Precis som i originalet så finns det plasmids vilka du kan uppgradera i tre olika nivåer. Mina personliga favoriter är Incinerate och Winter Blast, vilken den senare låter dig frysa fiender till isblock för att sedan i lugn och ro skjuta sönder dem i tusen bitar. Självklart kan du precis som i första spelet även spetsa dina egenskaper med Tonics som erbjuder dig passiva fördelar och  inte kräver lika mycket ”EVE” vilket mer eller mindre kallas ”MANA” i andra spel. Så det finns gott om sätt som du kan uppgradera Subject Delta på, vilket erbjuder många spännande gameplayscenarion.

Alla strider och all utforskning äger rum på platser i Rapture som du inte såg i första spelet, men den genomgående stilen på staden är den samma. Du får tänka på att det gått tio år sen sist och med galna knarkare som löpt amok genom staden så ser det betydligt mer förgånget ut än i originalet. Den största skillnaden på upplägget är att det är mer påtagligt uppdelat i banor nu och du går vidare i spelet genom att åka via en gammal tåglinje. Detta fungerar riktigt bra även om spelet blir betydligt mer linjärt mot föregångaren. När du är klar med en bana och väljer att åka vidare på tåget finns det ingen återvändo längre. Därför måste du verkligen utforska varenda vrå av Rapture så du inte glömmer någon ljudbok eller lillasyster, för om du åker vidare och missar dem måste du spela om hela spelet för att kunna ta dessa igen.

Den andra stora förändringen mot föregångaren är ”Storasystrar” som är fullvuxna småsystrar i Big Daddy-rustning och de kommer för att attackera dig så fort du har tagit hand om alla småsystrar i varje bana. Det finns också nya fiender i form av Brute Splicer, en slags genmanipulerad splicer som är betydligt större och mer brutal än vanliga splicers. Men Storasystrarna är de absolut svåraste fienderna i hela spelet. De är extremt snabba och använder plasmid-attackar mot dig. Det är också dem man kan se som spelets bossfighter.

Något som är helt nytt för Bioshock 2 är multiplayer som utspelar sig under Raptures förfall och striderna mellan Atlas och Andrew Ryan. Multiplayerbanorna ser inte riktigt lika förfallna ut som resten av spelet och många av dessa banor är också baserade från ställen i det första spelet, som t.ex. Fort Frolic med mera. Här kan du anpassa dina karaktärer och låsa upp flera tonics vilket gör att du kan få väldigt flexibla spelstilar. Även om man kanske inte kan tro det så är multiplayerläget i Bioshock 2 förvånansvärt bra och är något som man verkligen kan spendera en hel del timmar i när man klarat av huvudstoryn.

 
Bioshock 2 är roligare att spela än sin föregångare, även om storyn inte alls erbjuder samma spänning. Fast än du kan hitta ljudböcker från Andrew Ryan så är det Eleanor Lamb och din jakt på din unika lillasyster som driver handlingen framåt. Dock blir de bitarna du hittar av Andrew Ryan och alla de andra karaktärerna i spelet ett bra komplement till den feta och djupa story som Rapture erbjuder. Undervattensstaden är fortfarande riktigt skrämmande och erbjuder en tryckande känsla genom hela spelet. Ljudböckerna och interaktionen mellan andra karaktärer är mycket välgjorda. Ljuddesignen i spelet är precis som i föregångaren riktigt välgjord med mycket knakande metalljud och vatten som sipprar in hela tiden. Du hör hur vattnet droppar ner från taket och smattrar på din stålhjälm, vilket är något som verkligen förhöjer stämningen.

Grafiskt sett är Bioshock 2 något skarpare än originalet, de har verkligen lyckats fånga Raptures förfall . Dock finns det vissa ställen i spelet som består av grymt lågupplösta texturer om man väl tar sig tid att undersöka varenda vrå av staden. Det finns även ”texture pop-ins”, vilket innebär att vissa texturer laddas långsammare än andra. Så på vissa ställen kan det se väldigt lågupplöst ut, tills spelet laddat färdigt och då ser det helt skarpt ut igen som resten av spelet. Det ser dock ut som man kan lösa detta problem genom en sådan enkel åtgärd som att installera spelet på hårddisken.

Det är riktigt svårt att bedöma Bioshock 2 och ge det ett värdigt betyg, då så mycket av känslan i det första spelet var utforskningen av Rapture och nyhetens behag. Allt var nytt och spännande och storyn var något vi aldrig någonsin hade sett i ett tv-spel tidigare. Det blir aldrig riktigt lika tilltalande när man återvänder till Rapture en andra gång, för vi har sett det förr och den där speciella känslan som fanns där när man först anlände till Rapture är borta. Men det betyder inte att spelet är mindre imponerande. Med de förändringar de gjort och de smarta lösningarna de lagt till för t.ex. hacking med mera, så är Bioshock 2 imponerande på ett helt annat sätt än det första spelet. Om du har pengarna för en biljett till Rapture så bör du verkligen ta dig en närmre titt på Bioshock 2, för även om det inte är lika spännande som originalet, så är resan helt klart värd varenda krona.