I Dante’s Inferno får man följa Dante’s vandring genom helvetes nio kretsar: ingenmansland, vällust, frosseri, girighet, vrede, kätteri, våld, bedrägeri och förräderi och i vägen står horder av helvetets monster, demoner och fördömda.

Poeten Dante Alighieri skrev på 1300-talet ett episkt drama, La Divina Commedia, Den gudomliga komedin, som skildrade Dantes vandring genom helvete och skärseld, i vilka han får bevittna de olika nivåer av straff och rening som de syndiga själarna får utstå efter döden. Enligt verket är Dantes helvete strukturerat i nio kretsar, allt eftersom att han kommer djupare blir syndarna färre men synden och det påföljande straffet värre. Alla straff följer en modell, contrapasso, så att syndarna förhindras att synda på det sätt de gjort i livet. Alla syndare straffas också nakna. I varje krets finns en demon som vaktar sina syndare och Alighieri har på ett målande sätt beskrivit varje miljös unika karaktär. 2009 upptäcker EA Games att det finns pengar att hämta i denna kompletta historia och drar den rakt av in i ett tvspel.

Dante’s inferno är i grund och botten ett hack n’ slashspel med en något djupare och välskriven handling än vad vi är vana att se. Storyn är den klassiska, det goda mot det onda med en tös i nöd. Handlingen förs framåt genom olika cutscenes både ingame, tecknade och förrenderade filmer, de flesta slutar med att du ska följa Beatrice, tösen i nöd dit en ond demon lurar henne djupare och djupare ner i helvetet. Tillsammans med storyn och mycket hack n’ slash alá Devil May Cry så är det även mycket rikligt med quick-time events precis som i God of War och liknande spel. Det här funkar bra och är egentligen inte så svårt men kan bli mycket frustrerande om man misslyckas och tvingas se samma cutscene om och om och om igen, innan man får försöka sig på eventet igen. Det finns även ett minspel där man ska skörda/samla själar som påminner skrämmande mycket om Guitar Hero, ja ni läste rätt.

Upplägget på banorna brukar vara att du ska hacka dig igenom några hundra underhuggare till Satan själv innan du stöter på en gigantisk boss som fyller hela tvskärmen. Här ska du samtidigt som du håller diverse olika demoner och monster till stånds försöka åsamka så mycket skada som möjligt på bossen. När du skadat honom tillräckligt mycket kommer det upp ett quick-time event som du måste klara för att avsluta dess eländiga liv, ofta i en mycket blodig scen. Dante’s inferno är inte gjort för den yngre publiken då det är fullt av våldsamma scener, nakna kvinnobröst och nästan oroväckande mycket sexanspelningar och mer eller mindre ganska grova sexscener.

Något man inte kan sopa under mattan med Dante’s Inferno är att det ser riktigt snyggt ut, dock så är det inte mer än vad man förväntar sig av ett spel i dagsläget. Så det får egentligen inga pluspoäng för grafiken. Vissa banor är faktiskt riktigt läskiga och man kommer garanterat att drömma en mardröm eller två, veckorna efter man har klarat av spelet. Ljudeffekterna och musiken i Dante’s Inferno kan sammanfattas med stororkester, kvinnostön, sexljud och människor som skriker ut sin smärta.

Det finns ett levelsystem inbyggt i spelet, där du kan spendera dina samlade poäng på att antingen låsa upp nya attacker, eller nya magier. På detta får du även reliker som kan hjälpa dig att boosta dina attacker, ditt försvar eller dina magiska kunskaper. Något som jag tyckte var skumt när jag spelade igenom spelet första gången var att det känns som att svårighetsnivån ökar snabbare än vad du hinner gå upp i level och få de krafter du behöver för att klara dig på de nivåerna. Så sett kan spelet kännas ganska svårt emellanåt, men oftast handlar det endast om tajming och lite taktik då du bör använda rätt attacker och magier på rätt fiender.

Med tanke på hur mycket man kan uppgradera så är faktiskt stridssystemet i Dante’s Inferno djupare än vad man först tror. Men när du har uppgraderat din karaktär med de värsta grejorna någonstans när du börjar närma dig slutet av spelet så är det ändå ganska lätt och du kan avliva de flesta fiender med ett enda knapptryck. Så även fast det taktiska elementet finns, så är det absolut inte omöjligt att buttonmasha dig din väg igenom hela spelet.

Många av banorna består av flera jobbiga hoppussel och klätterpussel med mera, dessa känns dock ganska skoj i början. Men när du har kommit en 4-6 timmar in spelet så börjar detta endast bli ganska enformig och frustrerande.

EA Games är ganska modiga som baserat detta spel på en så pass känd historia, men de gör det faktiskt väldigt bra. Även fast det känns som ett vanligt hack n’ slash så finns det ett djup i Dante’s Inferno som man inte hittar i liknande titlar i genren. För att vara det första spelet i en antagligen kommande serie så känns det ganska stabilt. Det som hindrar spelet från att nå höga poäng är de frustrerande hoppusslen och de oändliga quicktimeeventsen, som rent av blir tråkigt efter ett tag. Det kan till och med gå så långt att man inte ens vill spela klart spelet på grund av detta. Men här kommer storyn in och räddar hela spelet, då den är så pass gripande och håller kvar spelaren till slutet.

Dante’s Inferno är inte speciellt unikt på något sätt, men det har en bra story som bär hela spelet, det här blandat med ett helt skapligt levelsystem och ett lätthanterligt stridssystem gör att man åtminstone bör ta sig en närmre titt och avverka minst en genomspelning innan man lägger denna titeln åt sidan. Om du kan bortse från vissa frustrerande element och om du har gott om tålamod med vissa saker i spelet så är det ett garanterat bra köp.