Tekken 6 såg vi för första gången för en evighet sen, nästan i samband med att Playstation 3 tillkännagavs. Tekken har tillsammans med Street Fighter och Namcos andra fighter Soul Calibur alltid varit de mest etablerade serierna, i alla fall i Sverige. Nu när Tekken 6 har landat konkurrerar det nästan enbart med Street Fighter IV och en liten del med King of Fighters XII.

Jag har alltid gillat Tekken och min första kontakt med serien var när jag var väldigt liten. Jag kommer ihåg hur jag och en kompis kunde cykla säkert tre km (vilket var helt sjukt långt när man var åtta bast) för att lira Tekken 2 hos en polare. Han hade även ettan, men det var inte lika intressant som den fräscha och snygga tvåan. Julen 98 satt jag på helspänn och mina pojkdrömmar besannades. Jag fick Playstation med tillhörande Tekken 3 och jag behöver inte nämna att jag var coolast i min umgängeskrets för tillfället.

Så har det väl varit sen dess. Jag har alltid hållit mig uppdaterad inom Tekken-serien och så fort ett nytt spel nådde spelhyllorna drogs de automatiskt till min spelhylla. Tekken Tag Tournament som var en fristående del var första steget ut på de nya generationens konsoler och försökte ge oss ny spänning i form av tvåmanna-lag. Det lyckades inte fånga mitt intresse lika bra utan jag satt mest och rålirade Tekken Bowling. Tekken 4 som kom därefter togs inte emot alls bra av kritikerna men jag hade faktiskt väldigt kul med det. Det var enormt mycket snabbare än vad Tekken Tag Tournament var och karaktärsregistret var lite mer begränsat. Men det var väl egentligen först när Tekken 5 gjorde sig hemmastadd i min PS2 som jag verkligen fick tillbaka Tekken-hysterin. Allt var förbättrat, det var både snabbare, smidigare och allting klaffade perfekt.

Jag har längtat efter Tekken 6 sen det utannonserades och jag kan inte hjälpa att lägga på en extra vikt hype för varje år som gått. Nu när Street Fighter IV verkligen har vunnit tillbaka min fightersjäl kändes det som Tekken 6 har enormt mycket att bevisa. Jag kan minst säga att det var med förväntansfulla fingrar jag pressade in spelet i min konsol och slog på TVn.

Namco har pratat väldigt mycket om hur fantastiskt deras nya campaign mode är. I spelläget sÃ¥ tar man sig an rollen som Lars Alexandersson, son till Tekken-favoriten Kazuya. Han leder en rebellisk grupp som är mitt uppe i ett uppdrag dÃ¥ de blir anfallna av Jacks – vilket leder till att han blir knockad och förlorar minnet. Det verkade hur lovande som helst till en början med bÃ¥de grafisk finess och helt okej röstskÃ¥despeleri pÃ¥ sitt hÃ¥ll. Men efter att ha spelat läget ett tag märker man att sÃ¥ inte är fallet. I princip sÃ¥ väljer du en bana som du slÃ¥ss mot hejdukar i rakt igenom ända till slutet där en av spelets karaktärer väntar. Du knockar denne och pÃ¥ sÃ¥ vis kan du sedan spela som dessa i läget. Och där har du hela campaign-mode i ett nötskal. Visserligen kan du plocka upp lite vapen och det finns ett co-op-läge men det lyckas ändÃ¥ inte rädda Campaign Mode frÃ¥n att hamna bland ”saker-de-kunde-skitit-i”-lÃ¥dan pÃ¥ vinden.

Utforskar man sedan vidare på offline-delen så finns de gamla standardlägena, exempelvis arcade och survival. Till min stora besvikelse visade det sig att alla karaktärerna var upplåsta från början vilket inte faller mig i smaken alls. Jag gillar att tvingas till att lära känna alla karaktärer för att kunna låsa upp nya. Här möts jag istället med runt 40 karaktärer upptryckt i ansiktet och jag känner direkt en ovilja till att spela arkadläget. Det finns inget att sukta efter.

Men Tekken gör sig trots allt bäst när det står en mänsklig motståndare på andra sidan och man pressar sig själv till det yttersta för att stå som herre på teppan. Onlineläget fungerar faktiskt väldigt smidigt och man behöver bara ett par knapptryckningar för att spelet ska söka upp en motståndare åt en. Tyvärr händer det emellanåt att man blir fast med en motståndare med en hemsk uppkoppling och då kan man lika bra lägga kontrollen åt sidan. Men det har förbättrats sen Tekken 6 kom till Sverige med uppdateringar och liknande.

Tekken 6 starkaste sida är utan tvekan tekniken, där briljerar däremot spelet. Allting fungerar på exakt det vis som man kan förvänta sig. Områdena, karaktärerna och rörelserna är välslipade och grafiskt fantastiska. Men fortfarande känns det som att något fattas, precis som om spelet inte erbjuder någon motivation. Hur man än vrider och vänder på det så är Tekken enbart för fighter man mot man och jag ser ingen annan anledning till att ta del av det. För även om Namco har förbättrat allt under skalet så är det nog första gången som Tekken faktiskt är tråkigt.