Pandemics avsked till spelvärlden görs i form av The Saboteur, ett revoltdrama scensatt i Paris. När jag själv lade ögonen pÃ¥ spelet för första gÃ¥ngen, under visningen pÃ¥ E3 sÃ¥ kände jag inte nÃ¥got större intresse av titeln. Det som visdes imponerade mig inte och jag vet av egen erfarenhet att sÃ¥ kallade ”GTA-kloner” inte erbjuder särskilt mycket i sÃ¥ hÃ¥rd konkurrens.  SÃ¥ jag kan inte säga att det var med ett stort brinnande engagemang jag för första gÃ¥ngen satte i The Saboteur.

Som Irländske Sean kastas du in i ett deprimerat Paris under Nazi-tysklands ockupation. Sean levde tidigare i ignorans mot nazisterna, men efter att hans vänner blir mördade av dem växer ett enormt hat och hämndbegär vilket slutligen leder till att han blir involverad i franska motståndsrörelsen.  The Saboteur är ett sandlådespel, och du kan göra lite som du vill mellan dina uppdrag. Men det bjuder inte på särskilt mycket underhållning utanför huvudstoryn utan det du istället kan göra är att exempelvis döda en nazist i ett vakttorn för att underlätta framtida uppdrag. Det är nämligen så att om du dödar någon så förblir de döda, så inga fiender respawnar.

Men det som gör Saboteur speciellt är framförallt den tunga atmosfären som ligger över Paris. Det visualiseras briljant med svartvita områden där förtrycket är som värst och det enda som är i färg är de röda flaggorna med hakorsen. Men ju mer Sean och motståndsrörelsen kämpar emot och ju mer uppdrag de utför, desto mer färg återkommer till Paris. Tyvärr så är det ibland vissa detaljer som ibland är tveksamt färglagda, såsom tröjor eller liknande. Det känns som ett felsteg i att bidra med stämning och tillför inte alls något till den annars tunga atmosfären.

Någon som dessutom slår mig är att de verkligen inte har satt några gränser i form av censur och svordomar. Jag tycker absolut inte att det är något fel med det, utan det bidrar till en bättre stämning. Sen finns det säkerligen folk som gnäller över att de har tio pixeltuttar upptryckta i skärmen (om du har låst upp det med koden som följer med spelet) eller att Sean använder fuck mellan vartannat ord. Det är absolut inget fel i det och censur ska inte behövas i ett spel som har de rätta PEGI-stämplarna, vilket The Saboteur har. Däremot så är utförandet av hur man använder svordomarna väldigt viktigt. Här faller The Saboteur lite, då Sean tyvärr ofta blir mer rolig när han egentligen ska agera hotfull. Det är inte ett smart utförande då svordomar ofta kan förstärka de känslomässiga uttrycken om de används på rätt vis.

Även om Paris har en tung atmosfär och det presenteras rent stilistiskt med de svartvita ridåerna, så håller inte grafiken till dagens mått. Texturerna är lite hackiga och platta, men acceptabla. Men idag förväntar jag mig lite mer. Hus och andra  ska vara markerade för de olika områdena och det är det inte i the Saboteur.

När man manövrerar sig över Paris kan man göra det via två sätt. Antingen med bil eller till fots. Bilar kan du stjäla alá GTA och fysiken är helt okej, även om det inte har samma tygnd som GTA (vilket alltid blir en referens när spel av samma typ kommer.) Hur man manövrerar Sean till fots överraskade mig. Precis  som i Assassins Creed kan Sean klättra på byggnader som om han vore självaste spindelmannen. I Assassins Creed är dock upplägget förståeligt och känns naturligt men att Sean, en medelålders föredetta racingförare kan klättra på väggar och hus lika bra känns inte alls lika naturligt. Lägg sedan till att hans förklaring till det hela är att han klättrat ut ur många tjejers fönster under sina år. Macho, men fortfarande känns det inte naturligt. Däremot är det i princip nödvändigt för att klara uppdragen man ges.

Manövrering och klättra på väggar i all ära fungerar helt okej, men att sikta med vapen är väldigt fladdrigt. Jag finner ofta mig själv sikta på det sätt jag är van vid i spel av den här sorten, där siktet är semi-automatiskt. Här är det ingen automatik och siktandet är emellanåt väldigt frustrerande. Skotten tar lätt slut om man sprejar ett helt magasin bredvid fienden.

Man har inte några pengar i The Saboteur, utan istället får man vapen och ammo genom att samla poäng som du får för att hjälpa motståndsrörelsen. Dessa poäng kan du sen byta mot vapen, bilar med mera. Lite speciellt upplägg och fungerar faktiskt hur bra som helst. Det känns även som den enda anledningen att free-roama i spelet när man dödar nazister och spränger bilar för att samla lite extra poäng.

Karaktärerna i spelet är väldigt färgstarka som personer och som jag nämnde förut missbrukas svordomarna en del när det gäller Sean. Annars är röstskådespeleriet faktiskt helt okej och alla bryter på sitt egentliga språk. Det ger upphov till en del smått komiska situationer där exempelvis Sean, en fransk kvinna och en nazist som låter som Arnold Schwarzenegger har en vild debatt med tonvis av svordomar. Överlag så funkar dock röstskådespeleriet helt okej.

Trots att The Saboteur har en del att bjuda på så tycker jag att det är svårt att sugas in i historien och få grepp om allt som händer. Även om Paris dessutom har en tung atmosfär som jag gillar kan det inte heller rädda en fladdrig kontroll och vissa felsteg i spelkonceptet. Hur som helst tror jag ändå att alla kan få en trevlig stund med The Saboteur, för svordomar och bröst är väl aldrig fel? Eller?