Är detta årets största spelsläpp? Många har längtat efter Infinity Wards uppföljare till Call of Duty 4: Modern Warfare. De satte en oerhört högt ribba med sitt spel som blev en jättesuccé. Hur skulle utvecklarna förbättra det som fanns i del fyra när det rent actionmässigt var ett av de bästa spelen någonsin?

Förra gången vi spelade Modern Warfare pågick det ett inbördeskrig i Ryssland mellan ultranationalisterna och rojalisterna där Imran Zakhaev var ledaren för de nationalistiska styrkorna som ville återupprätta Rysslands ärorika förflutna och för att landets makt ska vara i nivå med den Sovjetunionen hade. I Mellanöstern hade terroristen Al-Assad organiserat en militärkupp och störtat presidenten i ett påhittat arabiskt land. Fem år har gått sedan händelserna där Mellanöstern är under ockupation av den amerikanska militären medan ultranationalisterna har tagit greppet om Ryssland. Zakhaevs efterträdare Makarov har har satt skräck i Europa och USA tillsammans med Storbritannien vill infiltrera den ryske ledaren.

Innan spelet ens tar fart, börjar det hela i Afghanistan med en tradition Infinity Ward aldrig har slutat med: introduktionen till kontrollen. Förutom att lära sig skjuta, får vi som vanligt kasta granater samt utföra en ”melee-attack” och alltihopa avslutas med en träningsbana. Den stora nyheten på banan är att objekt föreställande civila som spelaren ska undvika att skjuta ned, vilket bestraffas med tidspålägg. Trots att jag är en rutinerad Cod-spelare, misslyckas jag i början med träningsbanan innan en godkänd tid noteras. Efter det kastas man direkt in i handlingen då den amerikanska armén Afghanistan ska säkra en bro för att fordon och soldater ska kunna gå över den. Med tanke på hur många soldater som är i rörelser, ett stort antal terrorister och den förbättrade grafiken med fler detaljer än någonsin i ett Call of Duty-spel, så hackar det inte. Dessutom känns rörelserna mjukare än någonsin och även om det kan se kaotiskt ut, är kontrollen utmärkt. Frustrationen går ut över allt annat än kontrollen och besluten som tas påverkar utgången av ett uppdrag.

Till Modern Warfare 2 har variationen på miljöerna ökat jämfört med föregångaren. Skogar, öken, grottor, vinterlandskap, slumområden och städer är några områden där strider äger rum. Inte bara att vi får uppleva helt nya miljöer, även svårighetsgraden ökar när de nya utmaningar tillkommer. Brasiliens slum som kallas för favelor, är rena labyrinterna och den lokala milisen vet såklart hur de ska försvara sig. Variationen har även ökat när det gäller transport och vi får åka både med jeep, snöskoter och en liten gummibåt fast de delarna är oftast väldigt kaotiska där man skjuter mot en fiende som inte går att se. Det så omtalade uppdraget där man ska skjuta ned civila i en flygplats var däremot en mycket annorlunda upplevelse. Inom tv-spelsvärlden har det nästan alltid varit lätt att se hjälten och skurken. Mycket av den publicitet uppdraget har fått är faktiskt moralpanik. men hur många gånger har inte gränserna varit suddiga mellan hjälte eller skurk? I tv-serien 24 t.ex. brukar civila dödsoffer krävas bara att ingen skriker lika högt om det. Samtidigt är uppdraget så välgjort att jag kan förstå reaktionerna eftersom det inte är någon mellansekvens, utan ett uppdrag som faktiskt ska genomföras för hand. Uppdraget går visserligen att välja bort i början av spelet då en fråga dyker upp angående våldet. Men med tanke på att den rekommenderade åldersgränsen för Call of Duty: Modern Warfare 2 ligger på 18 år, kan det dyka upp grovt våld och förfrågan känns konstig.

Call of Duty: Modern Warfare 2 kan ge intrycket att vara realistiskt vilket inte är sant. Det är fortfarande möjligt att skjuta ned fyra personer i samma rum och ett rätt placerat skott från fienden dödar inte dig omedelbart. Träffar skotten en så går det att ta skydd för att sedan fortsätta som om ingenting har hänt. Däremot dödar fortfarande granater omedelbart, likadant med exploderade bilar. Inget negativt, tvärtom så tycker jag att Infinity Ward har balanserat den delen perfekt även om de har ökat stressnivån när man blir träffad. Skärmen fylls av splatter och fortsätter fienden träffa en, blir den helröd och speciellt i Brasiliens favelor blir det stressigt när fienden tycks finnas överallt. Inte blir det bättre av att synfältet känns kraftigt reducerat och det gäller att snabbt hitta skydd.

Med alla varierande miljöer betyder det att vi får även höra portugisiska när den lokala milisen kommunicerar med varandra förutom arabiska och ryska, en riktigt cool detalj. Vapnen i sig låter som de alltid gör, skillnaden är att de inte ger ifrån sig lika mycket bas som i Call of Duty 4 på mina högtalare. Den höga basen på vapenljuden gjorde att det tog bort fokus från de andra ljudeffekterna eller musiken. Dock har speltempot skruvats upp vilket gör att inte all musik hörs trots att den finns i bakgrunden, för så fokuserad har jag varit under vissa uppdrag. Till Modern Warfare skrev Harry Gregson-Williams musiken och till Modern Warfare 2 har Hans Zimmer tagit över taktpinnen. Många gånger bidrar faktiskt musiken till att öka spänningen än mer inför ett uppdrag eller under ett och återigen är den lyckad.

Jag nämnde tidigare att tempot har skruvats upp rejält och det känns som att Infinity Ward knappt vill ge en möjligheten att andas ut. De enda gånger de tillåter en att göra det är under mellansekvenserna. Det tog inte så lång tid innan jag hade klarat av spelet och jag har ingen aning om det beror på att tempot är högre eller om Modern Warfare 2 är ett kort spel. Tyvärr kände jag mig inte alls nöjd efteråt och inte för att det var dåligt. Snarare för att mättnadskänslan aldrig infann sig utan istället ville jag ha mer. Några kritiserade Cod4 för att vara alldeles för kort, en kritik jag höll med. Det känns ännu värre i Modern Warfare 2 eftersom kvalitén på uppdragen har varit än högre och det i kombination med tempot gjorde att jag utan problem hade kunnat spela ytterligare tio timmar. Tråkigt att Infinity Ward valde att inte prioritera singleplayer så mycket och för de som köper Call of Duty: Modern Warfare 2, gör en investering där majoriteten av speltiden kommer att ske online.

Ett stort problem i Call of Duty 4 var att vissa av kartorna i multiplayer var tråkiga. En hel del skippades inte bara av mig utan andra gamers på lobbyn. Glädjande nog så har de faktiskt förbättrats och med miljövariationen, blir det aldrig tråkigt samtidigt som det är en utmaning att lära sig de nya kartorna. Förutom att kalla in flygunderstöd eller helikopter, går det även att använda sig av en missil som styrs av en själv. Det krävs självklart ett antal ”kills” i rad innan de blir tillgängliga och det är faktiskt ganska så komiskt när man styr en missil mot en kompis, samtidigt som han eller hon inte har någon aning om att en missil håller på att falla ned från himlen. För skrytmåsarna finns även möjligheten att avsluta en spelrunda med en atombomb, fast det kräver 25 kills i rad vilket är långtifrån lätt. En annan irriterande i CoD4 sak var att när värden för en spelrunda lämnade, avslutades omgången abrupt. Något som Infinity Ward har åtgärdat genom att spelet söker en som kan ersätta värden som lämnade och därmed kan spelet fortsätta istället för att börja om allting. Challenge Mode från Call of Duty 4 har förändrats och fått namnet Special Ops. Skillnaden är att det finns en hel del utmaningar, alltifrån snöskoterrace till att klara av en anstormning av soldater och det går faktiskt att spela Special Ops online tillsammans med en kompis. Offline blir det inte lika roligt och kommer inte att förlänga speltiden och det ska upprepas, det är onlinestödet som förlänger spelets livslängd.

Efter all hype så skulle Call of Duty: Modern Warfare 2 ha fått 5.0 utan större tvekan från mig. Men riktigt så enkelt är det inte och min känsla efter en hel del speltimmar är att onlinestödet har förbättrats än mer. Special Ops med en kompis online visar sig vara en riktigt kul överraskning medan det blir tråkigt offline. Hos mig kan inte det utmärkta multiplayerstödet kompensera för den korta singleplayer för att betyget ska höjas och efter två års utveckling känns det snopet att Infinity Ward inte gjorde det längre. De har förbättrat rejält på detaljerna som grafiken, ljudet och kontrollen. Till och med menyn har blivit bättre, inte snyggare men det är betydligt lättare att läsa all text samt att navigera. Det är fortfarande ett utmärkt spel, bara att det inte riktigt motsvarade hypen för att jag med gott samvete skulle kunna ge det 4.5 eller 5.0.