Den 27e juli vid Nybrokajen 11 gick kvällen i Final Fantasys tecken. Det var nämligen en konsert som ägde rum och dit jag var bjuden, och självfallet tackar man ja till en sådan tillställning. Mina erfarenheter kring spelkonserter är ganska begränsade då jag endast närvarat vid dirigenten Arnie Roths egen FF-konsert med de kungliga filharmonikerna i täten, som för övrigt avslutades med Nobuo Uematsus framträdelse vilket praktiskt taget fick hela salen att göra i byxorna. Med andra ord, det finns inte mycket som kan överträffa en sådan fantastiskt upplevelse. Men helt ärligt, här snackar vi resurser.

Dagens konsert leddes av ett brinnande engagemang och med en helt egen tolkning av musiken. Musikanterna bestod av vad jag förstod det, 5 relativt nyutexaminerade studenter från Kungliga musikhögskolan. De kom alltså i kontakt med varandra under den tiden som studenter och efter att David, initiativtagaren till det hela, hade lyssnat på två andra studenters (vid namn Erik och Maria) slutexamen kände han att han ville skapa något ihop med dem. Tur är väl det att David har de intressen han har, för det finns väl ingen finare skapelse än underbar spelmusik? Resterande gruppmedlemmar föll in efterhand och tillslut var ensemblen fullständig. Och visst, musikhögskolor i all ära, men jag trodde inte i min vildaste fantasi att de skulle vara så här fantastiskt duktiga. David Westerlund är alltså hjärnan bakom hela det musikaliska etablissemanget, tätt följt av Erik Eklund som håller i det administrativa och det är ingen överdrift att konstatera att de verkligen lagt ner sina själar i det här. Jag måste ge väldigt mycket beröm till valet av låtar, visst man kan inte alltid få exakt vad man vill, men på det stora hela var det väldigt smart gjort för de höll sig hela tiden till de stora verken som alla känner igen vilket bidrog till att det var väldigt lätt att tycka om det.

Som sagt, alla musikanter var fantastiskt duktiga med de instrument de bemästrat och listan gäller som följande: Vi hade Erik Eklund på piano, David Westerlund på digitalt piano, Helena Karlsson på sång, Maria Eklund (för övrigt Eriks syster) på fiol och Anders Torberntsson, även han på piano.

Vi fick höra verk som bland annat Aeris Theme, Eyes on me, The Castle och Jenova. I ett av verken fick vi även se en balettdansös göra sin tolkning av musiken. Det var en mycket bra insats av Amelie Borg, väldigt stämningsfullt.

Konserten mätte en längd på cirka 2 timmar, inklusive 15 min paus, och man kan inte annat än att ge det bra betyg när man sitter där och innerligt hoppas på ett nytt nummer även fast de fått blommor och tackat och tillställningen onekligen verkar lida mot sitt slut. Om det är något ris jag kan ge är det i så fall till avslutningen där jag hade hoppats på något mer storslaget. Men det är bara en personlig åsikt och kanske en liten önskan till framtida konserter. För om det är någonting som är säkert, är det att jag kommer att följa det här gänget i deras resa genom tv-spelsvärldens musikhistoria.

Det är verkligen som David Westlund sa, musikbranschen må gå sådär men när det gäller spelmusik finns det alltid omättade själar och fattiga studenter som i vått och torrt kommer att lägga sina sista besparingar på biljetter till konserter som denna. Det kan jag lova er.

Foto: Madeleine Ekberg