”Tales of”-serien har sina rötter redan sedan SNES-eran i form av Tales of Phantasia. Spelet släpptes i Japan 1995 och drog med sig ett par tekniska bedrifter. Bland annat sÃ¥ var Tales of Phantasia det första Super Nintendospelet med faktiska röster, men även det första spelet som lÃ¥g pÃ¥ hela 48MB. Nu, 14 Ã¥r senare, fÃ¥r vi ta del av den tionde delen titulerad Tales of Vesperia.

Tales of Vesperia är ett ganska hederligt JRPG, med den ganska igenkännbara skaran av karaktärer. Till en början fÃ¥r vi bara bekanta oss med Yuri och hans hund Repede. Yuri som lever i huvudstaden Zaphias slum fÃ¥r se sin stadsdels ”blastia” bli stulen. Blastian, som i princip är en magisk sten, förser folket i detta fall med vatten och Yuri tar pÃ¥ sig själv uppdraget att Ã¥terfÃ¥ denna magiska sten. Trots att detta mÃ¥ lÃ¥ta simpelt väver storyn samman nya huvudmÃ¥l in i hans blastiasökande, samt bjuder in en hel del karaktärer i sin resa.

Men vad vore ett JRPG utan en grupp karaktärer som ska rädda världen? Självfallet är det något som vi även får se i Tales of Vesperia. Däremot så har Namco Bandai lyckats med att inte göra allt för uppenbart. Det tar verkligen sin tid innan huvudmålet blir att rädda världen från sin undergång, vilket jag gillar starkt. Med sina cirka 50 timmar som spelet tar att klara är det bara de sista 15-20 timmarna som världens öde ens kommer på tal.

”Tales of”-serien har sina kännetecken. Bland annat är det stridssystemet som alltid varit dynamiskt och i realtid redan frÃ¥n sin födsel 1995. Vesperia har samma grund även om det är en hel del nya inslag. Kontrollens fyra huvudknappar har alla varsin funktion. Menyknapp, försvarsknapp, attackknapp och art-knapp. Arts är specialattacker som varier beroende pÃ¥ vilket hÃ¥ll du riktar styrspaken och kan kombineras med vanliga slag sÃ¥väl som andra arts.

Under spelets gÃ¥ng tillkommer mer och mer i attackväg. Fatal Strikes kan döda en fiende genom att tajma RT efter att ha lyckats ge fienden en rejäl omgÃ¥ng i form av kombos vilket flyter pÃ¥ bra när man väl fÃ¥tt kläm pÃ¥ det. Over Limit är en mätare som fylls pÃ¥ när man attackerar och blir slagen, som man sedan kan aktivera genom ett tryck pÃ¥ D-paden. DÃ¥ kan man kombinera slag och arts i ett enda lÃ¥ngt streck utan avbrott tills mätaren gÃ¥tt ur. Senare i spelet tillkommer även kraftfulla ”Burst Arts” som enbart kan utföras under ”over limit”-läget.

”Tales of”-serien har alltid haft anime-ritade karaktärer och Vesperia är inget undantag. Rent tekniskt är Tales of Vesperia riktigt snyggt, klädd i cell shading-grafik med färgstarka miljöer och karaktärer. Tyvärr sÃ¥ finns det nÃ¥gra grafiska buggar som man kan stöta pÃ¥, sÃ¥som att fötterna ”glider in” i nÃ¥gon trappa när man springer upp för trapporna och i nÃ¥got enstaka fall har en bosskaraktär förlorat sitt ansikte. Men i sin helhet är det verkligen en imponerade värld Namco mÃ¥lat upp och de sätter en helt ny ribba för hur ett celshadat spel ska se ut.

Röstskådespeleri är något som JRPG alltid verkar ha problem med. Men Vesperia har faktiskt helt godkända röstskådespelare, även om det inte uppnår samma kvalité som Lost Odyssey som ligger i exakt samma genré. Vi slipper äntligen skrikiga och gälla röster och får istället ett manus som passar karaktärerna. Tillsammans med rösterna kommer även ett mysigt soundtrack som passar in väl i varje miljö, bossfight eller scen.

Tales of Vesperia bjuder på mycket på den lilla skiva spelet ligger på. Det är en stor värld att utforska, och trots att jag spelade runt 50 timmar för att ta mig igenom det fanns det fortfarande massvis kvar att göra. Sidequests, extrabossar, extrastäder, EX New Game, nya dungeons och item synthezis är bara några av de godsaker som Vesperia bjuder på utöver själva huvudstoryn.

Huvudstoryn i sin tur innehåller ett par mörka delar med en viss seriositet som det ses för lite utav genrén i fråga. Trots att jag tycker att det kunde lyfts fram mer så är jag glad över att vi äntligen får ta del av något som exempelvis amerikanska RPG domineras av. Detta gör att karaktärerna även blir intressantare samt ger ett par väldigt välkomna twister i historian.

Tales of Vesperia delar i nuläget förstaplatsen på de bästa JRPGna i generationen och det med välförtjänta poäng. Det är snyggt, dynamiskt, smidigt och intressant men ger oss även ett par riktiga godbitar i form av plot-twists och sidospår. Äntligen har genrén något att gå efter då Vesperia är klassiskt men denna gång på rätt vis.