Att det finns en del JRPG-titlar till Xbox 360 råder det inget tvivel om. Däremot så har vi inte fått ta del av ett rejält guldkorn sedan förra generationen, och Square Enix tillsammans med Tri-Ace har släppt en ny del i en av deras största spelserier, Star Ocean, för att ändra på det. Trots att Star Ocean-spelen inte bygger på direkt på varandra, så får de ändå en viss indirekt betydelse på det kronologiska planet. Star Ocean: The Last Hope tar människorna ut i rymden för första gången på koloniseringsuppdrag.

Tredje världskriget bröt ut och den yta vi lever på idag är mer eller mindre förstörd, antingen bortsprängd eller radioaktiv. Människorna började leta sig under marken medan en samlad styrka av planetens olika regimer bygger en enorm rymdbas för bosättning i universum. På denna rymdbas träffar vi Edge Maverick, medlem i SRF (Space Reconnaissance Force) och deltagare i första utforskningsförsöket för en ny planet att bosätta sig på. Siktet är inställt på Aeos, en planet sagd att inneha ett tropiskt klimat och inget direkt liv.

Star Ocean: The Last Hope har en ganska bra grund att stå på för att kunna bli ett hur bra JRPG som helst. De har Tri-Ace som vi vet kan göra fantastiska stridssystem och även Square Enix som bara med sitt namn ger de flesta RPG-nördarna ståpäls. Då har vi inte ens börjat tala om universum och alla olika sorters möjligheter det bjuder på, rent storymässigt.

Spelet använder samma grafikmotor som Infinite Undiscovery, vilket man inte kan tänka sig då miljöerna faktiskt är riktigt snygga.  Jag kom på mig själv ett par gånger med att bara stanna upp och titta mig omkring, njuta av de tropiska miljöerna på Aeos eller de vinterklädda bergen på Lemuris. Karaktärsdesignen är dock typisk japansk, vilket inte behöver vara fel om det görs på rätt sätt. Tyvärr ser karaktärerna ganska livlösa ut och det blir lätt en viss dockeffekt med de uttryckslösa ansiktena tillsammans med de väldetaljerade ögonen.

Karaktärsdesign kan dock räddas med ett en rejäl dos karisma. Tyvärr saknar mÃ¥nga karaktärer den karisma jag suktar efter och de hela känns lite platt samt väldigt manusenligt. Edge är en sÃ¥ rättfärdig hjälte man bara kan bli med sin orubbliga moral och sina ”cheesey” kommentarer. Reimi är den typiska tjejen, som inte vill vara till besvär men kan inte lämna vÃ¥r övergoda hjältes sida.  Tillsammans i kompaniet har vi ett par ganska gemytliga karaktärer i form av en allvetande vetenskapsman som modifierat sin kropp, en förbannad krigshjälte, en sexig magiker och en humoristisk katt. Däremot blir dessa kontrade av nÃ¥gra av spelhistoriens mest irriterande karaktärer nÃ¥gonsin i form av en liten tjej med världens hemskaste, enkla, monotoma personlighet som dessutom följs upp utav en smÃ¥tt efterbliven ängel.

Röstskådespeleriet passar de utsatta karaktärerna väl, även om man kan irritera sig på dem pga vissa karaktärers personligheter. Med de vackra miljöerna följer ett faktiskt mysigt soundtrack som ibland trollför men i vissa fall inte märks av överhuvudtaget. För de som har bestiftat bekantskap med de tidigare titlarna finns ett par påskägg i form av äldre Star Ocean-kompositioner på återbesök. Man kan även dra slutsatser kring de andra spelens förfäder i form av efternamn och citat.

Något som Star Ocean-fans är väl medvetna om så kommer spelet med ett par rejäla mellansekvenser som för handlingen framåt i ett välkommet tempo. Handlingen växer också mer och mer under spelets gång och ett tag blev jag faktiskt riktigt exalterad. Däremot på väg mot slutet när handlingen ska få sitt klimax sjunker den och det känns som att man bara kastas in i slutfasen med hunger efter vad man fick uppleva i mitten av spelet.

Höjdpunkten i spelet är utan tvekan stridssystemet som Tri-Ace verkligen lyckats bra med. Det verkar till en början överflödigt och ganska rörigt. Men även om inlärningskurvan är lÃ¥ng sÃ¥ har man god tid pÃ¥ sig att lära sig nÃ¥got nytt i en ny situation.  Tri-Ace är kända för sina actionbetonade strategiska strider, och i ett party med fyra styr du en karaktär medans de tre andra styrs av en hyfsad AI. Du kan även till en viss grad bestämma hur dina andra karaktärer ska uppföra sig i strid med ett par enkla kommandon. Tyvärr känner jag en viss avsaknad till vissa kommandon, sÃ¥som att de enbart ska fokusera sig pÃ¥ att hela de andra karaktärerna eller eller att de ska akta sig för fienden dÃ¥ de är inne i ”rushmode”.

Rushmode är en ny bekantskap rent teoretiskt, även om vi sett liknande funktioner förut. När en karaktär tagit en rad av slag, eller gjort en helsikes combo, kan karaktären gå in i rushmode vilket ökar deras attributer. Man kan även välja att använda hela sin karaktärs rushmätare, som annars minskar tidsenligt, på en specialattack där man kan länka maximalt sju kombinationer av attacker tillsammans med en medhjälpare.

Om vikt bör läggas på en annan karaktär i striden kan du lätt byta karaktär med en enkel knapptryckning. Vill du istället byta ut en karaktär mot en annan som inte varit med i striden från första början är det inte heller omöjligt. Stridssystemet bjuder på ett härligt djup där din upplagda strategi kan betyda vinst eller förlust.

Som många andra JRPG läggs även en del vikt på att utforska samt ett par pussel att lösa på vägen. Det känns det lite tamt på det planet och jag hade gärna efterlyst ett par minispel inbäddade i resans gång som bryter mot mönstret. För långa ressträckor utan brytande faktorer gör att man lätt skyndar sig förbi och mister det vackra i utforskandet.

Det finns även en hel del att hämta för den som gillar sidospår. Det finns en hel drös med sidequests, alternativa slut och mellansekvenser som bygger på sidspårselement. Men sidequestsen lockar inte då de oftast antingen handlar om att hitta vissa items eller lämna en sak från punkt A till B. Går du rent storymässigt hittar du en 40-timmars speltid, och låser upp nya svårighetsgrader, men vill du göra allt kan du minst tänka dig i banorna kring det dubbla.

Hur som helst känns Star Ocean: The Last Hope väl genomarbetat och allt är finslipat in i sista detalj.Trots att jag radat upp en del fel så är spelet faktiskt ett av de bästa JRPG-titlarna på den aktuella marknaden och bör inte undgå ett riktigt rollspelshjärta. Men första guldkornet är det inte och vi får helt enkelt hoppas på det kommande Tales of Vesperia som släpps nästa vecka.