Jag blir sällan rädd när jag spelar. Man vet nämligen oftast vad som väntar en, för formeln för ett skräckspel är oftast densamma. Ta en stor kittel, kasta ner en ensam person, en mörk plats, 300 olika sorters vapen och placera strategiskt ut oändliga mängder fiender med helkroppskondylom. Värm upp till kokpunkt, vispa i en halvtimme och vips, ett ”skräckspel” färdigt att berika våra spelhyllor.
Pröva nu en annan formel. Samma ingredienser som innan, bara att du tar bort alla vapen, begränsar antalet fiender och slänger i en grym fysikmotor. Då har du inte längre det stereotypiska skräckspelet. Då har du Penumbra.
Som den föräldralösa Filip ger du dig av till Grönland för att undersöka omständigheterna kring din fars död. Du finner dig själv frysande längs Grönlands isklädda landskap i sök efter skydd mot kylan. Vad som helst fungerar. Som en skänk från ovan hittar du en lucka, vilket leder till en gammal övergiven militärbunker från andra världskriget. Men det visar sig att kylan var ditt minsta problem. Bunkern verkar inte ha någon tillgänglig utgång. Med hjälp av en hammare bryter du dig igenom ett par plankor för att komma längre in i bunkern. Ditt första intryck var dock fel. Detta verkar vara en gammal bas, inte en bunker. Inte nog med det, du är inte så ensam som du tror.
Inledningen ger dig ingen pirrande magkänsla av originellitet. Men det är inte heller storyn som gör Penumbra så intressant. Inte heller är det den mediokra grafiken. Penumbra har istället en stämning fylld av obehag och paranoia i en klass för sig själv. De mörka miljöerna tillsammans med de ljud som hörs omkring dig sköljer ner ren panik i din kropp. Som om det inte vore nog är känslan av hjälplöshet större än i något annat spel jag spelat. Jag är lamslagen av skräck och får hela tiden hitta på ursäkter för mig själv att lämna datorn. Samtidigt som jag förbarmar mig uppgiften att ta mig igenom detta spel kan jag inte göra mer än ge Frictional Games en rejäl klapp på axeln, de har verkligen lyckats med att ge en spelserie möjligheten att lyfta skräckgenren från träsket bland förutsägbara spelupplevelser.
Fysikmotorn är egentligen vad hela spelet bygger på. Med hjälp av musen kan du flytta och placera de flesta objekt för att lösa de pussel som måste avklaras för att ta dig vidare. Oftast finns det även mer än en lösning till varje pussel, vilket ger variation samtidigt som spelaren själv sätts på prov för att hitta den lösning som passar denne bäst. På det stora hela känns det väldigt realistiskt och smidigt, trots ett fåtal motgångar då objekten inte beter sig riktigt som man vill.
Penumbraserien är uppdelad i tre delar; Overture, Black Plague och Requiem, där Black Plague är det starkaste delen. Själva storyn i sig utspelar sig under de första två delarna och Requiem är snarare en expansion med nya pussel plus lite utredning av frågetecken från de första två spelen. Penumbra Collection innehåller självfallet alla tre delarna, fullt uppdaterade och med mer Vistastöd än innan.
Tyvärr kan man som spelrecensent inte ta hänsyn till omständigheterna kring hur ett spel blir till, utan det är enbart resultatet vi är intresserade utav. Men värt att nämnas är att Penumbra började som ett skolprojekt 1996, men som tack vare en stor popularitet började utvecklas på riktigt av ett fyra man stort team i en lägenhet. Med tanke på vad dessa fyra åstadkommit förtjänar de alla högsta betyg, men ställer man spelet mot de stora spelskaparna ser man brister i både grafik och djup, därför kan inte heller spelet få högsta betyg. Men för dig som söker en skräckupplevelse värt namnet är detta guldkornet för dig. Glöm inte heller att sova ut rejält innan du för första gången sätter dig tillsammans med Penumbra, för sömnlöshet och förföljelsemani är bara ett par härliga bonusar som Penumbra Collection bjuder på.
Bra:
+ Otroligt skrämmande stämning
+ En smidig och realistisk fysikmotor
+ Smarta pussel
Dåligt:
- Vi har sett bättre grafik
- Lite väl tunn story
Ditt betyg:
Stewie säger:
Verkar intressant tycker jag, nu vet jag inte ifall jag missat det i texten eller inte. Men ungefär hur långa är penumbra-spelen?
den februari 16, 2009 kl kl. 13:02 -
Andreas Rikk säger:
Boxen ger runt 20 timmar gameplay.
den februari 16, 2009 kl kl. 15:46 -
Stewie säger:
Ok, tack!
Det låter inte så jättemycket med tanke på att det är 3st spel, fast det kanske är vad man orkar med rent psykiskt? 
den februari 16, 2009 kl kl. 16:34 -
Avangenia säger:
Bra recension! Det låter som det står ut ur mängden med ett något annorlunda upplägg, som helt klart låter spännande.
den februari 16, 2009 kl kl. 16:36 -
Rachelew säger:
Bra skriven recension, tyvärr tror jag detta spel är för läskigt för mig. Klarar inte av när det kryper under skinnet på en. Usch!
den februari 16, 2009 kl kl. 17:22 -
Andreas Rikk säger:
Tackar
20 timmar är nog ganska lagom, jag tror att spelet hade känts för långdraget annars. Man vill ju avancera
den februari 16, 2009 kl kl. 19:47 -
Sangaga säger:
Ja, jag tycker också 20timmar är helt lagom för ett spel. Alla tjatar om att 20timmar är för lite osv, men kom igen. Man har ju faktiskt ett liv också och ifall 20 timmar är för kort, så spela spelet fler gånger. Som man gjorde förr i tiden
den februari 18, 2009 kl kl. 17:15 -
Andreas Rikk säger:
Haha, rätt!
Men de 20 timmarna är delade över de tre delarna, så i princip så är det strax under 7 timmars gameplay på varje spel. Men som utvecklarna sa är jag frågade varför spelare som redan hade spelen ska ha boxen: ”Det är världens snyggaste box.” Så man kan glädja sig åt det
den februari 19, 2009 kl kl. 08:14 -